Gårdagen, Ja vad ska ja säga om den, den var ganska oväntad att den skulle blir så dära.
Såg när ja slutade Engelskan igår att jag hade ett missat samtal, det var Andreas som hade ringt, och eftersom jag inte hade svarat så ringde han till mamma och fråga va "vi" gjorde och om kunde komma till halv elva, men mamma sa att vi var inte hemma då att de var bättre att han kunde komma till klockan elva. Mamma hämtade mig från skolan, vi for förbi Ludde på vägen hem, hämtade lite saker, kommer hem sätter oss i soffan jag och mamma och slår på "våra bästa år". Ingen Andreas hade kommit till halv tolv, Så ja ringer dagis och säger att det kan hända att ja kommer och hämtar Nathalie lite tidigare så hon behövder inte sova sa ja, eftersom de var meningen att Andreas skulle följa med till dagis. Vi sätter oss i köket, mamma tar en kaffekopp och jag bläddrar lite i Ellos & HM katalogerna. tio i tolv öppnas dörren och Andreas kommer in.
Må ju säga att jag blev lite chockad över att se han igen, Fick både bra och dåliga reaktioner faktiskt. Han frågar vart Nathalie var och ja svarar att hon är på dagis och ska egentligen hämtas klockan två men att jag har gjrot ett undan tag för hans skull, Vi ska hämta henne nu strax efter tolv.
Vi går till dagis och Andreas pratar om gamla saker, såna saker som hände innan jag väntade Nathalie. Vi kommer till dagis, dom har precis ätit klart, Nathalie sitter med två andra tjejer i soffan och lyssnar när Bettan "fröken" läser en bok. på dagis har dom avskärmat vid soffan så det har blivit som en liten myshörna, det är en springa i gardinen, Nathalie ser mig men reagerar inte, jag tittar fram hon sitter fortfarade kvar, Tills hon ser Andreas.
De tog nån minut till innan hon förstod att det var Andreas som kom, Hon sa ingenting, sprang direket till han och hoppade upp i famnen, vägrade släppa taget och började gråta. Jag förstår hennes reaktion, för jag har inte sagt till Nathalie att pappa är ute. Hon tror ju fortfarande att han sitter inne. Men jag kan inte beskriva den där reaktionen, hennes min som hon visade när hon såg han. Tänk om vi föräldrar kunde höra deras tankar, då hade jag varit väldigt lycklig.
Hon släpper inte taget om han, nu är det bara pappa som gäller, pappa hit och pappa dit. Vi kommer hem Andreas sätter sig och dricker lite kaffe, sen är det rull rulle både på Nathalie och Andreas, det blev som ett riktigt dagis här, Dom kunde inte hålla sig i ett rum utav dom var tvungen att vara i alla rum samtidigt, Dom lekte kurragömma och det är ju hon verkligen gillar, men så fort när Andreas gömmde och när Nathalie började leta så blev hon otroligt orolig. Jag sa till han att han måste göra nått ljud så att hon hörde vart han var. Hör hon rpoade och skrev; men pappa vart är du, du får inte lämna mig, försvinn inte!
Jag sa till Andreas, Ser du där, förstår du nu att du kan inte hålla på att åka in och ut hela tiden, det är inte meningen att hon ska bli så hör orolig och rädd varenda gång. Hon är bara tre år, hon har hela livet framför sig, och jag vill inte att hon ska vara så hära. förstår du?.
Efter ett halv två nån gång ringer mamma, säger att Tobias är på väg till mig, ja sa NEJ! han kan ju inte komma nu, varför? frågade mamma, Ja sa kommer Tobias nu så kommer Andreas stöta bort Nathalie och då är de bara Tobias som gäller, men inte trodde hon de mamma, han skulle ju bara komma fram och tillbaka och snacka. få se de då sa ja.
Tobias kom och Nathalie blev som en liten oskylldig och osynlig liten tjej som bara fanns där i bakgrunden, Andreas blev helt känslokall, Nathalie bad han komma flera gånger och fortsätta leka med hon men han sa, Mamma kan ju leka, pappa kommer snart, jag ska bara snacka klart, jag ska bara dricka upp kaffet m.m.
Men när han hade gjort det blev det inte så mycke lek utan telefonen ringde och ahn var tvungen åka. Tycker de är förjävligt att alla andra ska gå före. Hon är ju ändå hans dotter som han påstår att han älskar över allt annat, Men jag har börjar undra om de verkligen är så,
För ALLT annat gör före Nathalie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar