Det är så orättvist...

Igår när jag gick över till mamma så sa hon att Remus var dålig, han hade feber och ville inte äta. Började fundera på om det var nå tikar som löpte eller nå. Han ville varken äta eller dricka. han var som helt matt orkade verkligen ingenting. Reagerade inte ens när någon kom till mamma, Annars är det ju alltid full fart på honom...

Så idag kom mamma över hit när Linda satt här och frågade om hon kunde låna telefonen, hon skulle ringa till veterinären angående remus. Han var fortfarande dålig, snäppet värre än igår. Nu vill han inte ens resa sig upp eller någonting, men som tur var så fick hon en tid kl 14.


Och när ja ringde henne nu när jag kom hem från vårdcentralen då både jag & Nathalie har vart och vaccinerat sig.

Så berättar mamma att hon fick en akut-remiss till djursjukhuset, När dom kommer dit med remus då tar dom in han på en gång, Just då är han i väldigt dåligt skick, han säckar ihop och tar sig inte upp på egen hand. Dom tar in han och undersöker han direkt, ger han smärt stillande och lugnande men det hjälper inte, han försöker hugga personalen så dom var tvungen att söva han, och efter en stund säger dom till mamma; "Vi måste tyvärr göra en akut-operation, Han blöder för fullt både i munnen och halsen". Rädslan kom fram, hemma sitter jag med Nathalie, Carolin är på praktiken vet dock ingenting än. & Tobbe sitter hemma och oroar sig enormt mycket.


Strax efter tre åker han in till operation. Och väntan var , Ja jag vet inte vad jag ska använda för ord. Tills mamma ringde upp igen och sa att hon var på väg där ifrån tänkte ja gud hoppas han kommer hem, men hur kunde jag tro så fel?. I det skick han var, han hade feber över 40 och sänkan låg på 20 ( 10 är normalt på hundar ) . Men jag tycker det ändå är konstigt att han bara egentligen blev så där tvär dålig på en gång :(

Mammas lilla bebis,

Remus! Sommaren 09

Snälla Remus, ta och kämpa på ordentligt nu, Svara på behandlingen. Vad skulle vi göra utan dig?. Nathalie skulle gråta floder då hon inte har någon att busa med, ingen att läsa böcker för, ingen som pussar och kramar henne dagarna långa. Vem ska vi ha att trängas med uppe på soffan om kvällarna, vem ska, vem ska värma oss om fötterna på nätterna och vem ska ta våra täcken ifrån oss, Det är ingen annan än du som gör dom här sakerna, och vi vill så gärna att du kommer hem. Våran lilla kämpe, Det här måste du klara!. Vi älskar dig gubben!