När vi kommer in på Akuten fick vi ett akutrum, och när hon sa att vi skulle in i akutrum 1 så ville jag bara springa därifrån, Fick värsta paniken. Kom till dörren och hade svårt att ta mig in själva rummet. För när jag stod dära i dörröppningen så såg jag mig själv liggandes där på sängen, medans personalen springer ut och in och huller om buller, sätter på mig CTG och jag vet inte vad det var för sladdar och slangar och klipper sönder min kläder.
det är exakt 1år 9månader och 24dagar sen vi var inblandade i bilolyckan som inträffade efter varvsleden i centrala luleå.
Just dom där minnesbilderna och allt snack om bilolyckan har jag försökt lägga bakom mig. Blir rädd varenda gång det kommer upp och man pratar om den dagen. Så när jag gick in där i rummet med Nathalie så hade jag jätte svårt att sätta mig eller peta i den där sjukhussängen. Och jag kände verkligen hur benen ville vika och hur värken i ländryggen kom tillbaka.
Vill inte ha dom kvar minnesblickarna från den olyckan. Det var det värsta som någonsin hänt mig. Och jag tackar GUD än idag att jag, Nathalie & mamma överlevde den olyckan.
det är exakt 1år 9månader och 24dagar sen vi var inblandade i bilolyckan som inträffade efter varvsleden i centrala luleå.
Just dom där minnesbilderna och allt snack om bilolyckan har jag försökt lägga bakom mig. Blir rädd varenda gång det kommer upp och man pratar om den dagen. Så när jag gick in där i rummet med Nathalie så hade jag jätte svårt att sätta mig eller peta i den där sjukhussängen. Och jag kände verkligen hur benen ville vika och hur värken i ländryggen kom tillbaka.
Vill inte ha dom kvar minnesblickarna från den olyckan. Det var det värsta som någonsin hänt mig. Och jag tackar GUD än idag att jag, Nathalie & mamma överlevde den olyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar