2009-11-16

Trodde verkligen det var ett SPÖKE!

Satt hos mamma ikväll när jag höll på att sy upp Maries gardiner som jag hade lovat henne och så öppnas dörren och en röst ropar: Hallo! Jag måste få låna en telefon. Jag hörde direkt att det var A. som kom förbi. Och så när han kom in i köket så trodde jag verkligen att det var ett spöke. Just nu ser han helt förjävlig ut må ja säga. Nästan så att han äcklar mig. Han är så nere i allt helvete så det finns inge slut. Vet inte vad jag ska säga eller göra.

Han påstår att han är samma gamla A. men jag vet inte, någonstans där inom han så kanske men det är väldigt långt in. Den jag lärde känna,den jag fick känslor för, Han som är far till mitt barn, den vän jag en gång hade. Han finns inte kvar längre, Den han är idag, den personen känner inte jag igen, känner han inte längre. Låter väldigt konstigt att säga det och det måste låta förbannat konstigt. Men det är så det känns!

Men, Jag säger bara MEN. Snart måste han fan komma till insikt med att han inte kan hålla på som han gör, han måste verkligen ta och ta tag i sitt liv, i den situationen som han lever i just nu. Han håller på att förlora allt han äger och har. Han håller på att förlora sitt eget barn."hans kött och blod". Jag vet att han inte vill det, och det är jävligt tungt för mig också, som får se hur lågt han sjunker, varenda gång vi ses. Varensa dag som går är en ständig oro. Det är som att det inte tar slut nån gång.

Jag vill självklart inte att mitt barn, det ändå jag äger, ska få leva så här. Jag sa den dagen hon föddes att jag skulle göra ALLT för att hon inte skulle få leva och växa upp i samma helvete som jag och mina syskon fått leva oss igenom. Men jag känner mig inte så pass stark längre, Tycker jag gör allt bara så mycket värre.

Måste börja tänka på hennes bästa nu innan det är för sent. Det finns så många barn som lever utan en förälder och barn som förlorat båda sina föräldrar. Så jag vet att mitt barn kan också klara sig med bara en förälder "en mamma". För jag har sett ett tag nu att hon mår verkligen inte bra av att få träffa A. när han är som han är, När han inte visar någon som helst intresse i henne heller. Kommer och går som det själv behagar för honom. Gud! man blir bara så förbannad ibland..

Så som alla säger till mig, sex av sju veckodagar. ditt barn mår inte bra av den här situationen, du måste göra någonting åt den och du måste göra det nu innan det är försent. Jag måste helt enkelt sätta STOPP! Han får inte komma och träffa henne nå mera om han inte tar och skärper till sig nu. Han måste få HJÄLP! jag är berädd att ställa upp till 100% om han visar att han verkligen vill ändra sig. För det här går inte länge.

Tyvärr A. Jag vet att det här kommer göra ont i hjärtat på dig & jag gör det inte för att vara elak eller så mot dig, jag gör det bara för hennes bästa! Du kommer fixa det här och ge det lite tid. Du har missat så mycket av hennes levnadsår & du kommer aldrig kunna få det ogjort. Det ända du kan göra nu är att du ändrar dig helt, lägger av med allt och verkligen ta chansen & visar att du vill finnas vid henne. Och att kunna se henne växa upp, kanske till och med en dag följa henne fram till altaret då hon ska gifta sig med hennes livs stora kärlek!.

Så snälla A. börja nu tänk om lite granna. Jag vet att du vill, men du törs inte, du vet inte vad som väntar på andra sidan. Och det är det du är rädd för, du vågar helt enkelt inte riktigt se ljuset. Nu när är du är van vid den sidan som du lever på. Steget är stort det säger alla men det krävs en enorm vilja!

Tro det eller ej hon behöver dig lika väl som vad alla barn behöver båda sina föräldrar. Hon är rädd om dig. men samtidigt lite orolig då hon inte vet vart du är eller vad som händer. Hon är som sin mamma. Och när det gäller dig så är det en otroligt stor oro jämt och ständigt!. kom tillbaka till oss innan det är försent helt och hållet!. vägrar släppa taget men snart måste jag och det kommer göra ont för oss båda och fram för allt för våran lilla dotter <3

3 kommentarer:

  1. Ja vännen, i min värld skulle det du beskriver vara ett STORT kaos. Men ofta ser man inte detta själv när man är inne i "soppan", du är som mig, vill hjälpa, hjälpa, hjälpa. Är godtrogen inför alla, tror gott om alla, men någonstans efter vägen måste man hitta / lära sig den där stopp knappen, inse vad som är rimligt för mig och mindre rimligt för mig.

    Man måste göra vissa val, även val som känns i hjärtat, som kanske till och med sårar här och nu men som kommer att kännas bättre ju längre tiden går..

    Har sagt det förr och säger det igen, du är så jävla stark, jag har mött många, många, både privat och inom mitt jobb och du är stark!

    Du kan göra val och känner du att det är bäst för lillskruttan just nu så är det självklart att du kan sätta stopp för hennes pappa. Han kan också få val -precis som dig. Han har ju gjort sitt eget val sedan hon föddes och det har inte varit att välja henne i första hand, han har lovat komma, kalas, lördagar, frdagsmys, många gånger har runnit ut i sanden..med hennes tårar i ögonen.

    Vi måste bli bättre på att våga säga nej, våga stå för vår egen åsikt.

    Många, många lever med en förälder, många lever tillfälligt med en förälder, det behöver inte betyda för alltid.

    Du har en underbar tjej, ta vara på denna tid som du skriver kan han inte ta tillbaks den och inte du heller.

    Det känns säkert när du ser detta "spöke" du kan tycka, du kan tänka men så länge han inte kommer till insikt är han heller inte redo att ta emot din eller andras hjälp.

    KRAMAR!!

    SvaraRadera
  2. Åå Carina!
    Jag blir så otroligt rörd när jag läser din kommentar. Du har så otroligt starka ord som verkligen sätter sig i ens hjärta, jag har sagt det förr och skrivit det till dig och jag skriver det igen du är verkligen min kloka "hjärnhalva". Det går inte att undvika dina råd som du ger. Man följer bara med dom och gör som du säger.

    Men alltså hade du sett han igår så hade till o med du börjat fundera över vad jag var för någon människa som skaffa barn med den där människan och hur jag kan tillåta han vara i närheten av mitt barn, mitt lilla hjärta som jag älskar över allt annat.

    Tack än en gång Carina för att du förgyller min vänskap med så mycke kärlek och så goda råd!. <3

    SvaraRadera
  3. Tack desamma :O)

    Jag kan inte besluta hur du ska göra, men jag vill inte att du ska i "skiten" själv. Du är tuff som är så pass ung, har det runt omkring dig som du har det det är det jag menar med att vara stark.
    Han kan välja bort er när det behagar, varför kan inte du då välja bort när det inte känn sokey för dig & N?

    Kram, finns här :O)

    SvaraRadera

Bloggarkiv

Bloggintresserade