Dagen började med att vi försov oss. Vaknade strax före kl 9, så vi stressade på oss kläderna och åt en snabb frukost för att stressa iväg både till dagis och sen vidare till skolan, Jag kom till skolan 9.50 med bussen, Hinner precis in på skolan ta av mig jackan och sätta mig i fiket så ringer telefon, kollar och stå står det DAGIS. Tänker jaha nu har Nahalie åkt på magsjuka. ( då det är värsta magsjuke epidemi där nu. ) och så säger dom när ja svarar, hej det är T. det har hänt en liten olycka här. och innan fröken hann säga nå mera så tänkte ja jaha då får man vabba igen då.
Och så säger hon att: "det hände en liten olycka ute på gården. Eftersom barnen höll på att göra iordning för årets isfestival så var dom ute och skottade och hade sig så på nått konstigt sätt så fick Nathalie av en ren olyckshändelse en spade över näsan och att dom först trodde att det bara var näsblod men när dom hade gått in och sett att det verkade ju komma hur mycketblod som helst så kollade dom och de visade vara ett jack i näsan."
i den stunden viste jag inte vad jag skulle göra när fröken berättade de. Säger bara att jag kommer. Lånar en kompis mobil och ringer mamma och berättar vad som har hänt, och hon åker till dagis och pratar med dom och åker till vc. Mamma ringer upp mig och säger. Ja du Veronica jag tycker att du borde ta första bästa bussen hem, för läkarn vet inte vad dom ska göra om dom bara ska limma eller om dom måste sy..
Tappar allt, andan, skolböcker mobilen och allt det tog bara stopp. Säger som det är till läraren min och åker hem med fösta bästa bussen. Tankarna snurra som bara den, och jag är rätt "blödig" när det gäller blod. så jag viste inte alls hur det skulle se hur hon nathalie reagerade m.m. Samma veva som jag kommer hem hade som precis kommit, så nathalie var fortfarande i chock. Stackarn mammas lill hjärta. Efter ett tag ringer läkarn mig på mobilen och säger att han har skrivit ett intyg på att jag måste vara hemma med Nathalie resten av veckan. Så bara skicka iväg pappret till CSN. Jaha tänker jag nu är det väl ändå nog. Hoppas att inge mera ska hända. det är nog som det är nu..
N ligger och vilar och är fortfarande i chock, fast några timmar nu har gått. Och hon har ju inte lite ont heller. Fått ge alvedon till lill hjärtat. Hoppas att det läker fint nu så att det inte blir nå jätte ärr. Dom limmade bara ihop det och jag vet inte hur det ser ut förens den 13-14 då jag ska ta bort tejpen.. Gruvar mig redan. Ja det blir bara att ringa till försäkringsbolaget och skolan och meddela vad som hänt och att jag blir hemma hela veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar