Jag kan inte påstå att jag är den bästa, mamma, syster, dotter, vän, "flickvän" m.m det kan jag absolut inte göra. Jag vet att jag har gjort många hemska saker kanske inte bara åt min familj mina vänner utan framförallt åt/för mig själv. Jag vet inte vad det är med mig vissa dagar. Har under en längre tid nu börjat inse att det inte är riktigt som det ska med mig, vet inte hur jag ska berätta det heller. eller om jag vill göra det, vill ja?.

Jag skyller på min ryggsäck som jag har burit på ryggen alldeles för länge nu, som man önskar skulle fyllas med många bra saker och inte allt för många dåliga. I ryggsäcken som jag bär så har dom dåliga sakerna gått om dom bra, Finner inte så många bra saker som jag gjort i livet. Hittar bara nå fåtal nu mera, resten är dom saker som jag absolut inte vill tänka på, de jag vill sudda ut men som inte går. Bara dom här senaste gångerna har liksom dagarna vart hur underbara som helst och bara på några få sekunder så svänger allt om, och jag bryter ut i ilska, framför allt mot familjen, Varför ?. Är det för att dom har vart med och orsakat dom här dåliga sakerna som man finner i packningen min?.

Jag vet absolut inte vad jag ska göra eller vad ja ska ta mig till heller. Flera utav mina vänner som står mig närmast har sagt ett x-antal gånger att det kanske skulle vara skönt att ha någon att prata med, en psykolog eller nått. Visst kan väl hålla med dom om det, men jag är RÄDD helt enkelt, rädd för att kanske säga för mycket och att folk ska få reda på det. Och ändå vet jag att dessa kuratorer & psykologer har tystnadsplikter, men jag har jätte svårt att lita på folk.. Det är inte många jag kan göra det på/för.

Det är jätte jobbigt, sitter bara och antecknar allt som händer och mina alla funderingar men det är som att det alldrig tar slut, jag bara skriver och skriver. Än att sitta och prata om det, det är svårt..