Har varit hemma nu tre veckor i morgon pga att jag blivit sjukskriven, Jag orkade inge mer och stressen och oron/ångesten tog över, jobbet blev på något sätt min "familj" tappade helt bort mig själv någon stans och även mitt ansvar som mamma till Nathalie. Jag gick helt enkelt in i väggen, förstår inte vad de var som hände, varför hann jag inte stoppa mig själv, varför lyssnade jag inte på dom runt omkring mig när dom sa det här till mig.
Första veckan var väldigt jobbig, jag kunde inte slappna av, kunde inte koncentrera mig det var bara jobb jobb jobb i skallen, kunde inte tänka på någonting annat, försökt göra sånt som jag tycker om som läkaren rekommenderade och det har väl ändå gått hyfsat bra med det måste jag ändå säga. Har ju tillbringat mycket mor o dotter tid ( behövdes verkligen ) sen har jag vart o ränt på stan med vänner & kollegor, Men har även hunnit med att vara på 2 års kalas hos min lilla bus-favorit (min systerdotter).
.................................................................................................................................................................................
Dom här dagarna då jag har mått bra på förmiddagarna har oftast hade svackor mot eftermiddagarna, som nu när jag sitter och skriver, Jag känner mig så totalt stressad det känns som att det är så otroligt mycket jag måste göra men jag vet att jag har absolut INGENTING som måste göras.. Kan inte ens sitta och njuta fullt ut av den här goa värmen som har varit dom här fyra dagarna nu, förstår inte varför jag känner mig så här det är inte ens kul, försöker hålla masken uppe för att inte visa dom som älskar mig hur jag egentligen mår. ( Jag vet det är inte bra men det är den / sån jag är )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar